Innebandyminnen – Gjelleråsen IF – säsong 3.. Del.9

Sista delen om min tid i världens bästa klubb – Gjelleråsen IF

Tredje säsongen i Gjelleråsen skulle verkligen bli bra för min del. Vid sidan av planen hade jag nu en underbar familj som stöttade mig i alla lägen. Vi hade under sommaren flyttat in i en lägenhet i Kolbotn utanför Oslo, kanske lite fel sida för mig och mina träningar och matcher i Lihallen, men det funkade att pendla. Under sommaren hade Stefan och Jonny byggt upp laget och förstärkt på en del positioner.

Vi startade säsongen med att åka ner till Båstad Outdoor Open, där gick det helt okej. Vi spelade oavgjort i de två första matcherna Munka Ljungby 3-3 (div.1)  och Järfälla 1-1 (elit). och så vann vi den sista gruppspelsmatchen mot Hedemora med 4-3, vilket betydde att vi kom 2:a i gruppen och fick spela åttondelsfinal på söndagen, men där tog de stopp, förlust med 2-1 mot Palmstaden.

Efter detta blev det återigen försäsongsturnering i Drammen. Detta år gick vi helt till final efter att vi vunnit gruppen och slagit Fjerdingby i semifinalen med 6-5. I finalen så mötte vi Sagene, och vi hade en 4-1 ledning, men tappade mot slutet och det blev 4-4 och matchen avgjordes på straffar. Där satte vi två straffar och jag räddade två. En otroligt skön seger efter en slitsam helg. Jag blev även uttagen i All Star laget.

Vi började säsongen med en riktigt kul grej. Som start på säsongen anordnade Gjelleråsen en ”KICK-OFF” där man presenterade årets elitlag, och sponsorer, och så spelade vi en ”kändismatch” mot norska kändisar från Nittedals området. Jim Marthinsen (mångårig hockeyspelare i Norge), Lasse Olsen (Fotbollsspelare för GIF, Vålerenga, Strømsgodset och Aalesund), Odd-Bjørn Hjelmeset (världsmästare på längdskidor), Victor Borge (basist i TNT) var några av de som var med. Jag fick agera ”keeper” för kändislaget, så det blev den del att göra.

De blev en seger i seriepremiären borta mot Slevik med 7-4. I andra omgången blev det en tung förlust hemma mot seriefavoriten Greåker, vi tappade 3-3 till 3-4 med endast 32 sekunder kvar av matchen. Efter denna match minns jag att jag började få ryggproblem, första gången för mig i min långa karriär. Gick på behandling för detta och tränade inte, men i kommande match spelade jag ändå då vi skulle möta norska mästarna Sarpsborg på bortaplan. Vad gör man inte för laget, men det blev tyvärr en förlust med 7-2.

I nästa omgång möte vi Fjerdingby på hemmaplan och nu var vi verkligen inne i en dålig period, först förlust mot Fjerdingby med 11-2 som följs upp med en förlust mot Sveiva med 7-6 (här hade vi ledningen med 6-3) och i omgången efter, förlust hemma mot Harstad med 6-9 (tror inte jag spelade den matchen faktiskt). Detta var en riktigt tung period, och jag minns att jag funderade på att lägga ner innebandyn då, ryggen strulade och inget var kul. Efter detta lyckas vi klämma in en seger borta mot Bærums Verk med 6-10. Tyvärr blev det återigen en förlust i omgången efter borta mot Sagene med 9-6, vilket följdes upp med förlust mot Tunet på hemmaplan med 1-2.

Men så i omgång 10 hemma mot Sola, så kändes det som att vi kom igång igen. Jag hade under hela denna tid haft problem med ryggen coh spelade med ett ryggskydd/stöd. Mitt eget spel var OK under perioden, men kände samtidigt att jag hade mer att ge. Vi vann mot Sola (Stavanger) med klara 10-2. Men tyvärr fortsatte vi förlusttrenden efter dessa två matcher och innan juluppehållet åker vi på ytterligare två förluster, först hemma mot Slevik med 8-7 (denna match spelade inte jag) och sedan borta mot Greåker med 8-3.

Efter nyår så fortsatte förlusterna, men nu mot topplag. Först Sarpsborg borta (förlust 8-3) och sedan borta mot Fjerdingby (förlust 4-3). Men i matchen mot Fjerdingby så kändes det som om vi hade börjat vända och kunde ha plockat poäng. Inför mötet hemma mot Svieva så var vi stort sett tvugna att vinna för att inte tappa för mycket poäng upp mot slutspelsstrecket. Vi vinner mot Sveiva med 8-2 och för andra matchen i rad så blir jag vald till ”matchens lirare”. Så min form var väldigt god just här, ryggproblemen var nästan borta.

I nästa match borta mot Harstad, så fortsatte jag mitt suveräna spel. Vi vann mot Harstad med 3-0 (skott 23-25) och jag höll min första ”nolla” i norska elitserien. En ledare i Harstad sa till mig efter matchen: ”Det var ingen som hållit nollan på 3 år i Norska elitserien och  Harstad hade aldrig spelat en match på hemmaplan utan att göra mål”. Och med denna seger gick vi upp över slutspels strecket.

Nu väntade två otroligt viktiga matcher för oss på hemmaplan. Först mot Sagene och sedan mot Bærums Verk. Mot Sagene var jag inte riktigt nöjd med mitt spel, men vi vann med 9-7. Mot Bærums Verk gjorde vi en godkänd insats, men fick endast med oss oavgjort 6-6. I denna match lyckades jag på något sätt få en spricka i höger stortå, så inför matchen mot Tunet var jag osäker på spel. Men vad gör man inte för laget, så jag körde på och vi vann mot Tunet med 8-6. En väldigt stark insats, då Tunet vid denna tid låg i toppen på serien. Vi hade till och med en 5-0 ledning redan efter 12 minuters spel.Men så i början på tredje perioden står det 6-6. Men vi krigade oss till en seger och det här var matchen som fick oss i laget attverkligen komma igång i jakten på en slutspelsplats. 

I efterföljande bortamatch mot Nornen (Bergen), så var segern inte så enkel som resultatet visade. Vi vann med klara 9-1, men det kunde ha varit helt andra siffror om jag inte hade spelat så bra som jag gjorde vid denna tid på säsongen. Mitt målvaktsspel hade efter matchen hemma mot Sarpsborg (där jag förövrigt blev utbytt efter 1:a perioden) blivit mycket mer stabilt, och jag kände en otroligt bra harmoni på och utanför banan. Blev i matchen mot Nornen förövrigt utvald till matchens bästa spelare, och det var den 4:e matchen av 7 som jag blev vald till det. I följande match på hemmaplan, möte vi Nornen igen! Konstigt spelschema kan tyckas, men så var det, vi vann matchen med klara 7-2, och var nu helt säkra på en slutspelsmatch. 

Den 22 februari 2009 så tog vi beslutet att flytta till Sverige med hela familjen, så redan nu visste jag att detta skulle vara min sista säsong i norska elitserien. Detta beslut om en flytt till Sverige var svårt, men samtidigt riktigt lätt att ta.

I sista serie omgången möte vi Sola (Stavanger) på bortaplan. Vi ville avsluta seriespelet på ett bra sätt och ha med en bra känsla inför slutspelet. Men så blev det inte, vi gick och förlorade mot Sola med 7-6, och detta var alltså min sista seriematch i Norge. 

Nu väntade slutspel. Där fick vi Tunet i kvartsfinalerna, och med tanke på hur vi spelat mot dom tidigare under säsongen, så var det ingen omöjlig uppgift, men Tunet gick in som klara favoriter. Kvartsfinalerna drog igång med full fart, med match nummer ett och två inom tre dagar. I första NM kvartsfinalen spelade vi grymt bra och ägde matchen totalt. Vi hade en ledning med 4-0 en bit in i 3:e perioden. Och då hände det som hänt så gånger tidigare under säsongen. I stället för att punktera matchen så bjöd vi in Tunet och de får göra 4-1, och sedan när vi gjorde två stora misstag, så har Tunet helt plötsligt kontakt. Men vi reder ut det hela och kan vinna matchen med 4-3, men vi borde vunnit med fler mål. Så pass bra var vi.

I andra NM kvartsfinalen så var vi riktigt dåliga och bjöd på allt för mycket. Det stod 2-2 efter första perioden, trots vårat dåliga spel, men sedan rann det iväg och vi förlorade tillslut med 8-3. Ett riktigt bottennapp av oss. Tyvärr blev det ännu sämre i match nummer tre, där vi viker ner oss totalt, förlust med 10-3.

Inför match fyra var vi tillbaka på hemmaplan (Lihallen) och nu var det vinna eller försvinna som gällde. Vi började dock inte matchen på bästa sätt, och låg under med 2-0 inför sista perioden. Minns att jag gjorde en riktigt bra match, speciellt i sista perioden då vi till slut vann med 3-2. Vilken match det var! 

Men det största minnet för mig runt denna match var det som hände efter matchen. Eftersom detta kunde bli min sista match på hemmaplan, så hade Gjelleråsen anordnat en avtackning för mig. Det var en otroligt fin avtackning jag fick. Ett fint tal av sportslig leder Johnny Aas som verkligen värmde mitt hjärta. Men mest av allt, så var det de stående applåderna jag fick av den underbara publiken som stannat kvar. Fick rysningar i hela kroppen och det var tur att jag var svettig, för då syntes inte de tårarna som kom. Läs hela mitt ”blogg inlägg” från detta minne här: ”EN MAGISK KVÄLL .. 17 mars 2009

Men jag och laget hade ju inga planer på att avsluta säsongen redan nu. Så i match nummer fem var det full fokus. I en helt ”tokfull” Høyenhallen så kunde vi göra det nästan omöjliga, Men det var tufft då vi låg under med 2-4 en bit in i tredje perioden. Men vi lyckas gå upp till 4-4 och matchen måste avgöras i ”suddendeath”. Det är vi som avgör tillslut och vinner matchen med 5-4. Vi vände alltså 1-2 underläge i matcher, till vinst 3-2 i matcher. Och nu var vi klara för NM Semifinal mot Greåker. En otroligt skön känsla!

Vi började inte semifinalerna bra, utan förlorade första matchen på hemmaplan med 9-5. Nästa match, semifinal två borta mot Greåker, vinner vi med 8-6. Vi vann sista perioden med 2-0.  Jag var inte alls nöjd med mitt eget spel och mina ryggproblem hade börjat komma tillbaka. Vi förlorade match 3 på bortaplan med 5-3, och vi var nu tvugna att vinna match 4 på hemmaplan, annars var säsongen slut. Denna match skulle hur som helst bli min sista match för Gjelleråsen på hemmaplan. 

Det blev tyvärr en förlust i sista matchen, vi förlorade med 5-7, efter att gjort en riktigt dålig 2:a period. Det blev inte riktigt den avslutning på mitt innebandyäventyr i Norge som jag hade velat ha. Men så här i efterhand så ångrar jag inte en sekund. Och när jag tänker mog om så var nog den sista säsongen min bästa säsong. Avslutningen på säsongen var grymt bra av laget. Först att vi klarade oss till NM slutspel trots den dåliga hösten. Och att vi sedan slår ut Tunet i NM kvartsfinalerna var STORT, och att vi faktiskt pressade seriesegrarna Greåker i fyra matcher.

Några veckor senare hade vi en avslutning med Gjelleråsen och jag minns denna otroligt fina kväll än idag. Jag fick ett  fint pris under kvällen och många fina ord om mina år i Gjelleråsen. Och så fick jag chansen och säga ett par ord till alla underbara människor som var där.
Gjelleråsen IF – GIF Fighters finns alltid i mitt hjärta, FOREVER 💚💚💚 

Med detta avslutar jag min del av innebandyminnerna jag har från Gjelleråsen och Norge. Den 6/6 2009 flyttade vi till Sverige och mitt äventyr i Norge var över. Trodde jag då. Ja min tid i Gjelleråsen var faktiskt inte riktigt över, men det visste jag inte då. Så vill ni veta mer får ni fortsätta läsa min ”bloggserie”. För jag kommer tillbaka till Norge senare.

Slut på del 9 – I nästa del fortsätter min innebandyresa i Sverige och Nykvarn. Detta kommer i nästa avsnitt i min bloggserie.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.